Det är bara att erkänna

Kjelles rapport från Gotland och Barras körning. Bilder längst ner...

Det är bara att erkänna. Det här med att läsa karta är inte min grej. Jag pratade med Berra Marcusson kvällen innan vi skulle träffas och då fick jag hans hemadress. Skulle inte vara några problem att hitta dit. Han frågade om jag hade GPS? Som om jag skulle behöva GPS. Jag som är så duktig på att läsa karta, i alla fall tror jag det, sanningen är att jag är helt kass på det, och vad händer? Jo, Tomas kör bilen och jag läser kartan och vi kör vilse redan inne i Visby! Känns skönt att veta att Berra ska guida och vi bara behöver ta rygg på honom.

Vi hittar till slut fram och hälsas välkomna av Berra. Vi tar kaffe och tittar runt i garaget. Samtidigt visas en film från Berras guidade turer på Island. Verkar vara jäkligt rolig åkning där! Jaja, vi är inte här för att stå och snacka utan här ska köras hoj. Vi får på oss alla kläder och sen ska det väljas motorcykel, eller välja och välja, jag ser bara KTM. Det finns förvisso både Honda och BMW men det spelar mindre roll. Finns bara ett märke för mig.

Tomas däremot som är en nyfiken man snöar in på BMW-hojen. Måste väl erkänna att den var lite cool. Ingen soppakran, ingen choke, ingen nyckel, inga förgasare att skruva på, allt man behöver göra är att trycka på knappen sen sköter hojen resten.

Att det inte finns tillräckligt med ström i min cykel utan jag får kicka är ju bara otur, för det finns väl inga fel på en KTM…?

När vi sen startar är jag lite nyfiken på vart vi ska åka. Jag menar; Berra bor ju knappast mitt ute på landet utan i utkanten av Visby. Kommer det att bli en lång, tråkig transport? Vi åker ganska precis 300 meter från hans hus sen svänger Berra in på en gångstig. Sen är det himmelriket! Vi åker sen i princip i tre timmar och det lilla vi åker på asfalt är när vi korsar större asfaltsvägar.

Det är blött i skogen. Det har regnat ca 50 mm natten mellan onsdag och torsdag, så nu på fredagsmorgonen är det sanslöst mycket vatten överallt. Men vad gör det? Det är roligt med vatten. På några ställen är det så mycket vatten att man har fötterna på sadeln. Jag är inte så sugen att köra på en sten och välta. Vore förvisso en rolig rubrik i kvällstidningen: ”Man drunknade i skogen efter att kört omkull med motorcykel”.

Vi kör en liten stund och jag märker att Berra vrider lite då och då på huvudet och kollar hur vi hänger med. Vi hänger med fint. Tempot börjar öka. Gör mig inte ett dugg. Gasa på bara.

Vi kommer ur skogen och nu blir det grusåkning. Min KTM 530 är som klippt och skuren för att vara på gruset. Jag bara myser.

Kör igenom ett kalkbrott och det är duktigt smalt på några ställen. Jag undrar hur djupt det är i vattnet och hur arg Berra skulle bli om jag körde ner hojen i vattnet. Men vi tar oss förbi och sen gör vi halt och tar en fika i solen. Vi sitter i solen och pratar lite om både ditt och datt men så frågar Berra om vi vill köra en sväng på GGN? Japp, det vill vi!

Vi drar iväg och färden fortsätter på grusvägar, små gångstigar, någon sandgrop, traktorvägar, berg, el-ledningsgator med enorma mängder vatten och allt som gör offroadåkning så otroligt roligt. Att underlaget ändras hela gör att man måste vara 100 % koncentrerad.

Och så plötsligt är vi på GGN-banan. Det är en massa sten, spårigt och jäkligt. Men jag kan bara försöka föreställa mig hur det är med flera hundra som kör samtidigt och det är skitväder… Men nu lyser solen och det är riktigt skönt ute.

Kör en stund sen stannar vi uppe på platån där alla gör sin service. Passar på att paxa en plats där jag ska ha mina tankstop. Berra förslår att vi åker till starten. Det går en grusväg dit så den tar vi. Det gasas friskt och jag hänger på. Är bra fart och jag ligger precis så nära att jag slipper få allt grus i hjälmen. I med sexans växel och ger full gas ut på raksträckan. Bromsar och petar ner några växlar. Ut på nästa raka och nu händer det. Berra står upp på cykeln och rycker upp hojen på bakhjulet och kör hela nästa raksträcka på slangen! Går skapligt fort. Jag har i allfall full gas med min hoj. Coolt!

Svänger in vid starten och sen måste man ju prova att ta starten i GGN. Berra drar iväg och vi efter. Kör en liten sväng på banan sen måste vi vidare.

Tiden rinner iväg och vi ska hinna äta lunch. Dessutom har jag och Tomas lovat hjälpa till med att tvätta hojar och lite sånt. Allt för att Berra ska hinna ner till färjan och hämta andra som ska åka hoj. Avslutar med att äta lunch på typ en golfbanerestaurang. Jag trodde aldrig att vi skulle få komma in där. Men det var inga problem. Kan tänka mig att alla på ön vet vem Berra är. Det var skönt att ta av sig alla blöta kläder och äta. Det som inte är så trevligt är att dessa vidriga, illaluktande kläder ska man sen ta på sig för att fortsätta. Blä!

Från restaurangen är det sen bara en asfaltstransport men det gör inte så mycket. Personligen är jag väldigt nöjd med dagen. Så att sitta på hojen och bara slöa lite gör inte så mycket.

Kommer hem till Berra och snyggar till hojar och kläder. Vi tackar för oss och åker tillbaka till lägenheten. Vi säger hej till barn och fruar och tar med oss några bira och går upp på taket och lägger oss vid poolen. Oj vad det var gott med lite öl efter att ha lekt i skogen en dag.

Att BMW hojen har gjort avtryck på Tomas märks ganska omgående. När han pratar med sin fru lite senare på dagen (efter några till öl) tycker han att det fattas något hemma hos dom, nämligen en ny BMW 450. Hon var dock inte lika imponerad.

Att semestra på Gotland visste jag redan innan att det var bra. Men nu vet jag vad jag kommer göra när vi åker hit nästa gång, just det, åka mer med Berra. Ger turen med beröm godkänd, att Berra dessutom var en trevlig prick gör ju inte saken sämre!

Kjell Team Orange