Alex och Kjell har varit i Värmland och vinglat omkring igen.

Värmland andra gången

Yes då var det dags igen för lite grusspruta i Värmlandsskogarna igen.Denna gång vart det utan sambos/fruar/barn, Bara tre grabbar som skulle ut och gasa.Kjell ”kedjan” Hagberg. Tomas ”Macguyver” Ericsson. Alex ”Airbag” Andersson.Landar I Lekvattnet sent på fredag kväll efter ca: fem timmar i bilen, där det mest pratades motorrelaterade saker! Vi börjar med att släppa på spännbanden till hojarna för att sen leta efter huvudströmbrytaren till stugan. Det är nu Grabbhelgen börjar, Tomas hade med sitt överlevnadskit, Bestående av Laptop Whisky och plastpåsar (plastpåsarna kommer in snart).Jag i min tur hade några Crusty Deamons filmer så fredags kvällen bestod av mackor öl och whiskey till skenet från laptopen med Crusty på…. 

Lördagen började med att Tomas fick visa att gammal vet mest genom att helt enkelt förstå sej på kaffe kokaren ”det där är en Don Pedro” Kjell och jag tittade på varandra och garvade och  Tomas kokade kaffe.Frukost intogs matsäck färdigställdes då jag pinsamt kommer på att mackor löst i ryggan kanske inte är någon hitt, Jag utbrister, Fan vi skulle ha haft några plastpåsar till mackorna, ”Pling Pling” Två sekunder senare hänger en rad plastpåsar i näven på Tomas, Åter igen gravar vi läppen av oss. Och konstaterar igen att ”äldre vet bäst”.Rutten är någorlunda planerad och säker ända fram till Svullrya i Norge, Tankarna är fyllda och vi rullar i väg.

Någon kilometer senare börjar det lukta bränt och jag tänker att det är väl själva fan att det ska hända nu, Varför inte hemma? Till min stora förtjusning så var det för en gångs skull inte mitt rassel & pling monster som bråkade utan Kjells! Problemet var dock lätt åtgärdat det var bromsarna som låg på, Så efter lite meka så var vi på rulle igen.Färden gick över berg och ner i dalar, Jag kan inte låta bli att slå av ibland för att njuta av utsikten när man åker, Till början åker vi på vägar Kjell och jag åkte sist vi var där, vi lyckades ta fel väg vid ett tillfälle som slutade så som många andra vägar i återvändsplats, Där och då beslutade sig tydligen framhjulet att åka rakt fram och inte åt det håll jag ville, men som tur är har jag ju Airbagen ständigt uppblåst och fick tillfälle att testa hur det är att surfa på Värmländsk mark. Resten av turen fram till  fikat gick som det skulle. Vid fikat passade jag på att lufta gaffeln då jag tycke att den var lite väl stötig mot tidigare, Kaffe och mackor intogs tillsammans med nöjda kommentarer om körningen och vägarna. 

Dags sadla upp och dra vidare till macken i Svullrya, Det är otroligt vad fina vägar dom har där uppe även dom lite större grusvägarna bjuder på fina kurvor och dom mindre är härligt sönderregnande och tillsammans med stigningen är det rena grushimlen att vara i.Väl framme i Svullrya så tankades det bensin och lunch.Under lite kartläsning vid bordet kom det fram en norrbagge och undrade vart vi kom ifrån och kallpratade lite, dessutom visade han oss en fin väg på kartan, Stort Tack till han, Han visade en väg som på kartan slutade mitt i skogen, men i verkligheten fortsatte in i Sverige, Helt kanon vi hade nog inte åkt åt det hållet om vi inte fick det tipset…

Vidare for vi hemåt på underhållande grusvägar & skoterspår. Efter några timmar kom vi hem till Lekvattnet där det genast tändes eld i bastun, öppnades öl, Skickades in mat i ugnen, för att sedan nöjt gå igenom dagens åkning ..Söndagen var planerad för frukost ett par timmars åkning  matintag  diska lasta hojar och åka hem.Åter igen stirrar man farsinerat på när Don Pedro kokar upp kaffet och kroppen ömmar efter lördagens tur, frukost äts och det bestäms att vi åker på dom vägarna vi åkte i somras nära stugan.

Sagt och gjort och iväg vi for, Efter x-antal kurvor var jag borta från kartan och stannar i en korsning för att kolla med kjell om han känner igen sej och om vi skull ta höger eller rakt fram?  Kjell rycker på axlarna och säger vi kollar väll vart vi hamnar? Kjell sticker först och jag följer strax bakom, Då händer något som är väldigt konstigt, Kjell far över styret, hojen studsar upp i luften och det ryker jord och skit i diket. Med värsta karate rullningen landar han på axeln och stannar ett par meter framför hojen. Förvånad över det jag sett så stannar jag och vrålar om han är ok för att sedan stänga av hans hoj som låg intrasslad i en KEDJA. Någon dum jävel har hängt upp en gammal rostig kedja över vägen utan att märka den med något.Tur var nog att stolpar med fundament släppte ur backen och for upp, det lindrade nog smällen lite

En stund senare så reser sej Kjell upp och konstaterar att inget verkar trasigt, Så vi far vidare till ett vindskydd i närheten för att kolla upp hoj och förare lite bättre.Som vanligt så brukar ju skador börja värka mer efter en stund så enhälligt beslut tas om att lägga ner för dagen och alla var nöjda med dittills åkning. 

Väl hemma kan jag bara säga att man längtar till nästa resa, För precis så roligt var det…