Reseskilldring från Owes och Stefans fotoresa till Azorerna 4-11 september 2008 .

Den riktiga blommsterprakten saknades då det var i slutändan på säsongen . Skall ni resa dit så rekommenderas att åka ett par månader tidigare om ni skall få uppleva den grönaste tiden. Jag rekommenderar även att ni åker på på bussutflykter med tanke på att vegetationen är väldig hög längst vägarna och i buss ser ni över den medan man i bil ofta inte ser annat än buskar och mindre träd. Hyra bil är bra att göra någon av sista dagarna av resan om man vill tillbaka till något ställe . Räkna med regnskurar nästan varje dag så regnkläder bör tas med ,men skurarna går snabbt över och solen kommer fram igen. En trevlig resa för den som vill annat än ligga på stranden och "pressa" . Det finns ett endast ett fåtal sandstränder på ön .  Temperaturen när vi var där låg mellan 22-30 grader och väldig hög luftfuktighet.

     
Varmt och kladdigt ca 24 grader men rätt skönt. Sedan fortsatte vi till krogen "Solar de Graca" där välkommstmötet skulle hållas.
Där inne var det riktigt varmt men vi serverades kall ananasjouice så vi återställde den vätskan som vi hade svettats ute under stadsvandringen. Detta trots att vi under resan druckit både whisky, cognac och annat gott, även en hel del svagare produkter. Efter mötet fortsatte vi vår stadspromenad och letade oss fram till den enda park som var gratis inträde på - "Jardim Antònio Borges"var namnet på den. Där beskådade vi b.l.a ett stort gummiträd med jättelika rötter som låg ovanpå marken. Tyvärr så var säsongen för dom flesta blommor över men några stycken blommade iallafall fortfarande, Stefan gick på jakt efter spindlar för att ha till sin spindelsite och hittade lite skumma hål att leta i.

Fortsatte sedan ner mot hamnen för att kolla i det gamla fortet "Forte de S. Bràs". Vi fotade lite runt fortet men när vi skulle gå in så var det stopp ...stängt för dagen var det en bister militär som förklarade men vi var välkommna nästa dag. Dags att styra stegen mot någon affär att köpa vatten och lite tilltugg att ha på rummet, vi blev rekommenderade att inte dricka kranvattnet av vår guide på Solresor. På hotellet säkerhetskopierade vi korten vi tagit och sedan dags för mat. Biff med pommes blev det till mat. Det blev en lång dag, upp klockan 03:00 och sedan i säng 23:00 plus att Azorerna har minus 2 timmar så man somnade ovaggad.                 

25 personer blev vi som började med fortet "Forte de S. Bràs" där vi inte kom in igår. Mycket gamla vapen och fordon samt gamla uniformer fanns att beskåda. En eller annan spindel fick nog följa med därifrån också.

Kyrkobesök i "Santo Cristo dos Milagres" var det dags för nu, och vilken kyrka ...guld över och under allt. På tak och väggar och mycket med folk. Kändes lite "påträngande" att springa omkring och fota därinne medan folk stod och bad men det var fullt tillåtet.
Som alla andra kyrkor så fanns det en lång ooch brokig historia om krig och elände. En dag varje år kryper kvinnorna runt torget utanför på sina bara knän till minne av Santo cristo.

Sista anhalt var grönsaksmarknaden. Allt i grönsaksväg samt ost, kött, korv, fisk samt ananas och givetvis t-shirt och andra "turistprylar". Där tappade vi bort gruppen eftersom Owe skulle ha en massa t-shirts.

En promenad längst hamnvägen "Avenida infante Dom henrique" för att hitta lite mat och ut på en pir så ev schysst restaurang. Jag tog revbenspjäll och Stefan svärdfiskfilè, givetvis var jag där och smakade på fisken men fisk är fisk och smakar nästan likadant överallt ,så är det bara. Passerade stadens fängelse som var fullbelagt och där 80% var narkotika relaterade brott. Vände hemåt för att
avsluta dagen med mera mat och för Stefans del återstod att fotagrafera dagens skörd av spindlar ...5 st, gårdagens skörd blev 3 arter.

Mot annanasplantagen där vi fortfarande hade regnskurar från och till som alltid här på Azorerna. Smakade annanaslikör som var så söt att man trodde tänderna skulle ramla ut. Tittade på hur annanas odlades och hörde dess historia. Fick också höra att förr så odlades det massor av apelsiner här på ön men efter en apelsinpest så har apelsinerna aldrig kommit tillbaka  så nu är det annanas som gäller.

Efter det stod "Visto do Reì" kungens rastplats på tur som låg på kraterkanten till tvillingsjöarna. Här uppe ligger även
ett "spökhotell" (byggdes  1986) som lades ner direkt efter att det stod färdigt för att inga gäster kom dit. Det ser ut som en stor bunker som byggts ovanför marken. Det enda som finns i det hotellet är en vaktmästare med ett gäng ilskna hundar för att vakta så inget blir stulet vilket uppdagades då det började dyka upp en massa designmöbler nere i Sete Cidades. Dags för 6 km  promenad längst kraterkanten ovanför tvillingsjöarna. En tuff promenad i väldigt kuperad terräng och varmt och fuktigt som bara den. Måste beundra flertalet av dom som var med den promenaden med tanke på deras ålder. Dimman lättade lite grand ibland så vi fick lite fina vyer ner mot sjöarna. Även har plockades det lite spindlar och medresenärerna började undra vad han pysslade med så jag var tvungen att förklara.

Dags att bege oss med bussen ner i kratern till "Sete Cidades" för kaffe och ytterligare en kyrka, som påstods vara "jultomtens kyrka", att besöka. Vi såg dock inte till personen ifråga eller hans transportmedel. Efter det var det "Mosteiros" och dagens mat och här vankades det blodkorv, revbensspjäll, nötkött, grillad kyckling och något som påstods vara en fisk av makrillart, helstekt knaprig och såg mest ut som nått som katten nog skulle fått om det inte fanns turister. Dags att ta en stadspromenad  ner till den svarta badstranden som bestod av lavasand. Utanför fanns några stora klippformationer som påminde starkt om gotlänska raukar, kyrkan, nunnan, munken och barnet kallades dom efter en sägen där två nunnor jagat ifatt en präst och sedan gick det som det brukar så den fjärde stenen kallas barnet och efter att gud fått reda på vad som hänt så förstenade han alltihopp.

Nu var det dags för en utsiktsplats ut mot kusten, ett ställe som förr användes för att speja efter val ifrån. Allt valfiske på Azorerna har upphört efter förbud så numera går det ribbåtar med turister ut för valskådning istället och tillgången på val är så god att det lämnas valgaranti annars pengarna tillbaks. När vi åker vidare så ser vi som överallt på ön en massa "bregottkor" och just boskapsskötsel, fiske och turism är dom stora yrkesgrupperna på Azorerna. Vi fortsatte ner i vukanen för att passera på bron som gick mellan tvillingsjöarna men regn och dimma gjorde att vi inte stannade .

En bit längre upp var det dags för nästa stopp och denna gång en grön sjö som blivit till när någon olycklig fransman gråtit så mycket att sjön bildats. Detta var dagens sista stopp och nu vidare hem mot Ponta Delgada. Lite shopping av mat och vätska och sedan till hotellet.
 

Upp på en vulkan och kika ner på en sjö var nästa mål
och denna gången var det "Lagoa dos Furnas" vi kikade ner på.
Vi stannade också till vid en lite stad där dom varma källorna var som mest ytliga och verksamma. luktade svavel överallt
och det bubblade och pyste på alla möjliga håll. vi en källa stod en kille mitt i röken och makade ner säckar i det varma vattnet ,han
kokade majs på det sättet.
 

Så var det dags för ungdomens källa och ett bad. I parken "Terra Nostra" vilket
betyder moder jord finns en stor bassäng som fylls från en källa med 30 gadigt vatten som sägs göra en yngre. Båda Stefan och jag skulle givetvis bada
även om vi riskerade att behöva skaffa nya foton till passet innan hemresa. En i taget så den andra kunde fota och jag först. Vattnet var "skitbrunt"
men det berodde på den höga järnhalten, jag simmade omkring en stund så vattnet skulle få börja verka och jag var nog bland dom yngre som gick upp
men så var det nog när jag gick i också....tror jag. Sedan var det Stefans tur och jag fick fota, hoppas nu bara att Agneta känner igen honom
när han kommer in genom dörren hemma. Så här i efterhand tycker han nog att håret börjat växa och att det finns mindre grått men jag har då
inte märkt någon skillnad.

Nästa stopp var mat i "Furnas" cozidos var det som serverades, diverse kött och grönsaker som kokats 6 timmar i
ett cementrör som stukits ner i marken där det finns varma källor. Vi skall efter mat åka dit och se hur det går till.
Maten stoppas i en plåtbehållare (lerkärl???) och sedan tillsluts den och sänks ner i röret. 6 timmar senare tas behållaren upp och maten serveras.
Ett besök vid dom varma källorna där "cozidos" kokades var det efter det och svavellukten som fanns vid alla dessa källor gjorde nog en del av
smaken på maten.

Dags att sikta på eldsjön "Lagoa do Fogo" men på grund av dimma så
blev det inget stopp på första stället så vi fortsatte några hundra meter till där vi hade bättre tur men utsikten. Solen tittade fram mellan molnen och det sken upp så vi fick se hela sjön. Lagoa do Fogo ligger på 900 meter höjd i en vulkan, ett stopp lite längre upp och även där hade vi tur med vädret.

Nästa stopp var ytterligare en varm källa där det fanns ett varmt vattenfall med en lite bassäng under, ingen ville bada där så det blev Stefan som blev tvungen att bada, allt för bildens skull. Han såg dock ut att trivas rätt bra och det uppskattades av medresenärerna som nu fått en ny idol. Dagens utflykt var en halvdag så vi tog och handlade lite t-shirt som skulle tas hem och spridas till bekanta innan vi drog till hotellet. En kort promenad upp till kyrkan som Stefan skulle fota en bildserie för att göra ett panorama från.Vi avslutade dagen med kaffe och Cointreau till mig och Irish Coffee till Stefan, sedan ett parti biljard där jag snäll som jag är lät honom vinna.


 

Gick runt och fotade lite på stan , b,l,a fordonsparken på ön .Innan 1984 fanns det bara 2 bilar på ön men efter det så har det tillkommit många och även motorcyklar, småbilar är det som gäller och går man ner på stan bland alla dessa trånga gator så förstår man varför. Även väldigt mycket 4-hjulsdriva bilar ofta av 2-dörrars modell finns det.

Stannade till vid hamnen och tog en öl och slappade en stund för att sedan gå upp till "The Lince" igen.
Stefan for iväg och köpte lite godis så vi kunde återställa "godisbalansen" som ha formulerade det. Givetvis hade han med sig ett gäng spindlar att fota när han kom tillbaks.