Är det något som vi är bra på i vårat "gäng", så är det att tråka och ge varandra gliringar. De stora samtalsämnena är; att tjafsa om vilken hoj som är bäst. Brukar alltid vara snack om Honda vs KTM, vilken hoj som är snyggast, stående eller sittande kurvtagning, osv, och sist men inte minst, bakhjulsåka, eller mer snack om dem som inte kan åka på bakhjulet. Vi hinner inte åka mer än 5 minuter innan första tråkningen kommer. Alex som börjar fyllna till i framsätet, han har säkert druckit två öl, säger med en spydig röst: Kjell, hur många gånger satt du fast i kärren med hojen förra gången vi var uppe i Värmland?

Jag svarar med repliken; jag vet inte. Men att inte du vet det beror på att du kör så jäkla sakta att du inte hinner se vad som händer där framme där jag åker i värsta super tempot!

Ja, ni fattar. Så håller vi på, non stop i tre dagar...

Vaknar av att Alex fryser så han hackar tänder. Det är fyra minusgrader ute och i huset är det, ja, säkert plusgrader i alla fall. Tänder i kökspisen och tar fram kartan för att planera dagens rutt. Det är fortfarande frost i skuggan när vi börjar åka så vi beslutar att vi ska börja turen i ett lugnt tempo. Jag åker först och åker fel efter ca 1 minut. Måste vara något slags rekord....

Åker tillbaka och svänger in på en skoterled. Hinner bara åka ca hundra meter innan jag känner att det är sankmark och att jag börjar sjunka. Ger full gas och tar mig i genom surhålet. Tommy som åker bakom tycker inte att det är lika kul. Med tanke att han låg typ tre meter bakom mig när jag ger full gas blir han dyngsur. Men han blir på bättre humör när han ser att Alex har parkerat framhjulet i dyngan och tagit en liten flygtur över styret. Självklart springer vi för att hjälpa honom, men först det viktigaste, att ta några foton.

Fortsätter på skoterleden och kommer ut på en mindre grusväg. Här har vi åkt förr så nu är det Alex som får leda eftersom han har turen inlagd i gps´en. Det dras upp lite tempo och vi tar oss igenom både skog, en och annan stig, och så favoriten; surhål. Tommy provar också på att slå rekord i att köra fast med Hondan. Vi skulle behövt både roddbåt och vadarstövlar för att slippa bli blöta när vi släpade upp cykeln ur surhålet.

Efter någon timme märker vi att Alex har dåligt med luft i bakdäcket så vi tar oss till macken i Sörmark för att pumpa upp däcket. Käkar lite godis och iväg.

Den stigen som vi tänkt åka in på ligger på en tomt så vi står och kollar på kartan vart vi ska åka i stället. När jag hänger över styret och läser karta tycker jag det börjar lukta bränt. Blir lite skraj att det är mitt elsystem som har tagit eld. Innan vi åkte upp har jag kopplat både extraljus och hjälmlampa från hojen. Men lukten jag känner kommer från Tommys hoj. Det brinner vid halvkröken.Torr mossa och lite pinnar som sitter fast där har tagit eld. Ingen större fara, det släcks med vatten och vi garvar åt det. Lite besvikna är vi andra (inte Tommy) för det hade blivit en kanonbild, XR ON FIRE!!

På vägen ner mot Torsby provar vi att åka in på flera olika traktorspår. Alla med samma gemensamma nämnare, blöt, halt, stenigt och att man måste vända för att komma ut någonstans. Efter att ha provat flera spår ser vi ut som riktiga skitgrisar. Att vi fick komma in och äta på mathaket nere i Torsby är otroligt snällt, med tanke på hur vi ser ut. Men det är  skönt att ta av sig kläderna och äta varm mat. Det som inte är lika roligt är att sätta på sig sina svettiga och kalla kläder igen.

Klockan tickar på och vi ska börja ta oss hemåt. Vill komma hem skapligt så vi kan göra hojarna klara för att åka på natten. Men nu börjar det strula lite, vi åker fel och vet inte riktigt vart vi är.....Får kolla kartan noga när vi inser att vi vär på väg rakt in i ett naturreservat. Tror inte man får många pluspoäng om fyra hojar burnar igenom där.

Får åka tillbaka en del av sträckan som vi åkt. Gör inte så mycket. Natur och alla gruvägar är ändå som himmelriket för en offroadnörd. När vi sen hittar vägen hem så varvas hojarna ut ordentligt. Kollar snabbt på hastighetsmätaren och ser att det passeras 150 km/h, dags att börja bromsa, det gör ont att klota i den hastigheten.

Kommer hem vid 18-tiden och hinner bara käka lite och skruva på hjälmlamporna innan mörkret kommer. Vid 20.00 på kvällen drar vi ut i mörkret. Alex med sitt xenonljus får åka sist. Han lyser nämligen upp halva Värmland när han tänder hjälmljuset och det tackar vi andra för. Mörkeråkningen går minst sagt ryckigt, jag åker först och ibland är det ett jäkla tempo, ibland inte alls, det märks att man börjar bli trött, både i huvet och i kroppen. Vi tar oss hem där bastu och några pilsner väntar. Enda incidenten på dagens åkning är att Anders är extremt intresserad av att titta i ett dike. Han står på öronen när det går sakta på en stig, men det var ingen större fara.

Lördagsmorgonen är varmare men det är sämre väder. Vissa i gruppen är duktigt stela och när det ska tas på kläder och speciellt stövlar bjuds det både på stönljud och fina grimarser. Gasar iväg från Lekvattnet och ger järnet redan från början. Full fart över berget, via Boseberget, och sen ner till macken i Sörmark och tankar. Min tank var snustorr så inför gårdagens mörkeråkning så fick jag sno soppa från frugans mormors gräsklippare.

Kollar kartan för att hitta en shysst väg mot Svullrya, där det är tänkt att vi ska äta lunch. Åker på ställen som vi inte åkt på förut. Ibland så vet vi var vi är, ibland så får vi gissa, men vi är på väg mot rätt håll, tror vi...

Hittar en kanonväg som börjar nere i en dal och sen är det bara att vrida fullt på rullen upp för berget. Gäller att hålla tungan rätt i munnen för det är en massa stora stenar vid sidan av vägen. Kommer upp på toppen och vi hittar en stig som leder vidare uppåt. Så vi provar att gasa vidare. Nu börjar det bli bökigt och jävligt. Alex åker och rekar vart vi ska komma fram, men sen försvinner han över toppen. Tyst blir det också. I samma veva börjar det regna. Först är det inte så farligt, men sen är det tammefan som att stå i duschen! Jag och Tommy vänder och åker ner på stigen och tar en annan väg upp. Anders tar sig över på samma väg som Alex och vi sammanstrålar på toppen. Ingen av oss vill fortsätta mot Svullrya i det här vädret. Börjar åka mot stugan. Det regnar så mycket nu att det gör ont i ansiktet om man åker över 50 km/h. Kommer ut på asfaltsvägen som går mot Lekvattnet. Alex och Tommy vill hem men jag frågar Anders om vi inte ska ta småvägarna tillbaka. Blöt är jag redan men att åka asfalt? Aldrig!! Alex undrar om jag ska ha kartan, men jag hittar ju som i min egen ficka här omkring. Regnet har antagligen gjort att jag fått kortslutning i huvudet för att hitta här i skogarna gör jag defenitivt inte, men någon karta tar jag inte med mig.

Drar i väg på en grusväg som jag känner igen, sen lite höger och sen ska vi nog in här, tror jag, eller var det där borta vi skulle svängt....? Skit samma. Full fart och så lite senare känner jag igen mig. Avslutningsvis kör vi tokfast i ett kärr. Nu är det dags att ta på sig vadarstövlarna igen, står i vatten upp över låren och känner det kalla vattnet rinna in i stövlarna. Ångrar mig nästan att vi inte åkte asfalten hem.

Får bort hojarna och sen är det bara en liten grusväg så är vi hemma. När vi svänger ner vi huset ryker det ur skorstenen på bastun och det är bara att kasta av sig kläderna och in i bastun.

Tommy är inte sugen på någon öl men hade han vetat hur dyngfulla vi andra skulle bli hade han nog druckigt en flaska whisky bara för att slippa vara fyllechafför senare på kvällen.

Jag, Alex och Anders slänger oss i bastun och drar några bira. Efter bastun behövs det nog några whisky också, så man kommer i form. Vi blir sittande i stugan och nu börjar det bli bra fart på snacket. Det är VM i tråkningar. Kommentarerna haglar om hur jäkla bra man själv kör, jag själv är övertygad att jag skulle ta plats i Baja 1000, och då självklart som nattförare. Passar också på att tråka Alex för att han kör så sakta på sin nya fina hoj. Anders mumlar om att vi andra åker så otroligt sakta i alla kurvor. Alex kraxar att han är värsta trailföraren och mitt i detta inferno sitter stackars Tommy och är nykter.

Senare på kvällen ska vi ner i Torsby och käka. Kan avslöja att vi hamnade på någon bar där vi försökte dricka upp all sprit som dom hade. Tommy hade full sjå med att få in oss i bilen.

Vaknade på söndagsmorgonen med åtta ekorrar i munnen, det kändes så iallfall. Packade och städade ur huset. In i bilen och iväg mot nyköping. Tror aldrig att det har varit så tyst i bilen som den här resan. Första orden började komma någonstans vid Karlstad. Men en baksmälla glömmer man, glömmer gör man däremot inte en sådan här fantastisk grushelg. Den lever man på hela vintern.

/som jag minns det.

Kjell

1

2

3

4

5

7. Tejp is DHA SHIT

8

9

10

11

12

13

14

15

16

17

18

19

20

21

22

23

24

25

26

27

28

29

30

31

32

33

 34

Kjelles bilder här